Några ord från forskaren!

När man utvärderar interventioner, som ju stödgrupper för barn är, så kan man göra det på flera sätt.

Ett sätt är att efter stödgruppen fråga om hur nöjda deltagarna är, en form av nöjdhetsutvärdering. Ett annat sätt är att genom intervjuer av deltagare och stödgruppsledare fråga om vad som fungerar eller inte fungerar i verksamheten, en form av kvalitativ utvärdering där man försöker se hur verksamheter kan förbättras.

Men när man pratar om huruvida en verksamhet har evidens så menar man om en insats har en effekt. En effektutvärdering skiljer sig från de andra typerna av utvärdering då man inte frågar deltagarna om i vilken utsträckning de är nöjda med insatsen utan mäter om insatsen leder till en förändring hos deltagarna.

Peter Larm, forskare och docent i folkhälsovetenskap

För att kunna undersöka om en förändring sker så är det några saker som är otroligt viktiga i den här typen av forskning:

Att vi träffar barnen vid första och sista stödgruppsträffen för att kunna undersöka om en förändring sker. Vi är också intresserade av att se om förändringen håller i sig över tid så därför vill vi även träffa barnen sex månader efter avslutad stödgrupp.

För att utesluta att förändringen inte sker av sig självt så är det vanligt att man jämför insatsens förändring med en så kallad kontrollgrupp, det vill säga barn som inte genomgått insatsen.

Stödgrupper arbetar med att stärka barns kompetenser, exempelvis självkänsla och socialt stöd. Därför är det viktigt att det är just kompetenserna som vi ställer frågor till barnen om. Utvärderingen kommer därför inte omfatta frågor om huruvida deltagarna är nöjda med insatsen eller stödgruppsledarna. Vill ni ha den typen av feedback kan ni själva ställa sådana frågor.

Det är också viktigt att komma upp i stora volymer för att denna typ av forskning ska kunna ge ett tillförlitligt resultat. En av de vanligaste anledningarna till att effektutvärderingar visar att en insats inte har en effekt är att det är för få deltagare i studien. Därför är det viktigt att så många stödgrupper som möjligt är med i projektet.

Evidensbaserad praktik innebär att vid individers valmöjligheter gällande insatser ska kunskap om insatsens effekt vara en viktig utgångspunkt. Men för detta räcker det inte med att enskilda individer eller professionen tror att en insats är bra. Det är därför som den här typen av forskning har en stor betydelse inte bara för de barn som deltar i stödgrupper utan också för professionen i sig.